Ja men ni röstade väl ikväll nu då? På Team Andreas? Järvsökören? Lag Röd? PÅ MIN KOLLEGA MARCUS MELIN?!
Ja, jag umgås med honom. I stort sett dagligen. Jag har rört vid honom. HAN VÄRMER MAT I MIN UGN IBLAND.
Ja, jag vet att ni blir avundsjuka nu, men man kan inte få allt här i världen, kom i håg detta. 
Rösta nästa vecka också. Det ska jag göra.
Körslaget är något jag tidigare aldrig någonsin lagt ner tid på. Det har inte intresserat mig det minsta. Men nu är det just det jag går och trånar efter på veckorna. Att få reda på veckans låt. Vem som får sjunga solo och pass mycket de övat in dansstegen.
Jag äcklas lite av mig själv i detta avseende. Att jag blivit något jag annars föraktar. När numret för röstningen dyker upp så kan jag inte längre kontrollera mig själv, jag blir som ett djur, ett monster. Febrig fingrar jag in ANDREAS och skickar gång på gång till 72400, inget kan stoppa mig. Då och då varierar jag med att ringa numret för att höra Andreas tacka för min röst på honom och på Järvsökören. Det var så lite så, säger jag tyst mellan sammanbitna tänder och börjar åter sms:a.
Jag har också flertalet gånger kommit på mig själv med att ha ångest då jag är rädd att andra ska tappa intresset och sluta rösta. För hur stark min vilja än är så har jag inte kraften att själv ta Järvsökören till finalen. Jag är rädd, helt enkelt.

SÅ HJÄLP MIG FÖR SATAN! Köp euroshopper och håll i slantarna allt vad ni kan i veckan för nästa lördag smäller det igen. Jag kommer påminna er. RÖÖÖÖSTA!