Nu har jag slängt bort ett par timmar på big brother samt tappat en marmeladmacka upp-och-ner i sängen, så jag känner att det är dags att kliva upp nu. Såg att Elina trodde i det förra inlägget att det var Eken som gett mig rosor och jordgubbar, men nu var det ju jag som slängde ihop det lilla romantikknippet.
Visst, kanske är kärlekshälsningar i form av middag och levande ljus inte just vad en kille önskar sig men jag gav ju honom faktsikt en skotertur i födelsedagspresent, vilket kanske är snäppet häftigare.
Så, det jag vill komma till är att även om jag är mer än människa så kan jag inte vara briljant jämt. Ni får nöja er med ett jag bara är helt jävla fantastisk ibland också.