I morse gjorde jag en sån där grej som jag vet att jag inte ska göra. Tre biskvier bakade av den fantastiska kakbakerskan låg på min vardagsrumsbord. De tre sista. Samtliga med punschsmak.
De där ska jag ge fan i, sa jag till mig själv igår när jag gick och la mig. De där får Eken äta upp, jag ska sluta med det där.
De är nu ett minne blott, de tre biskvierna. Just nu står de mig upp till halsen tillsammans med två glas mjölk som jag också mår illa av. Biskvierna är oemotståndliga, så är det bara. Det tråkiga är ju bara det att jag skulle envisas med att hetsäta dem alla på under fem minuter. De var smälta också så smörkrämen rann ut över mina fummliga fingrar när jag glupskt mosade i mig dem.
Jag äcklas över mig själv.
Jag är som ett djur, helt utan självkontroll. Jag lever på instinkt, inget annat. Jag behöver kedjas, munkavlas och diciplineras.
Men de var de sista. Nu ska jag sluta.
Två fina saker här i livet är oerhört dåligt, alkohol och sötsaker. Jag tänker fan inte ge upp dem båda, sommaren kräver vin på balkongen, så nu stryks godis från listan. Usch för godis. Ni har hört att man får HIV av det va?