Igår hade jag besök av två av mina favoritkillar. Sebastian och Marcus (gah, jag vet). Deras flickvänner är systrar så jag trodde det skulle bli lite märklig stämning, typ att någon skulle vara arg för att den enes syster var bättre än den andre eller nått, men det gick ganska bra.
När klockan närmade sig 18:00 så sa Sebastian att det var dags för honom att dra sig hemmåt för att fira sin mor. Marcus sa att han också skulle åka samtidigt. Jag frågade om de inte vågade vara själv med mig och då svarade de att de inte vågade det.
Vad tror de, att jag ska förgripa mig på dem? Att jag inte kan lägga band på mig? Snälla. Jag skulle aldrig tvinga mig på någon. Om de däremot kommer hit och luktar gott och har utmanande kläder på sig så vet jag ju vad de vill, och då kan de inte komma och gnälla i efterhand.
Ett nej kan vara ett kanske och ett kanske är praktiskt taget ett ja.
Men om de känner sig osäkra är ju inte jag sämre än att vi kan sätta oss ner och diskutera saken. Vart gränser går och så. Kanske över ett glas vin eller två. Och en liten vit godis som man blir lite trött av, men det är ingen fara.
Ni är välkomna när ni vill, pojkar.