Vi bor ganska nära järnvägen, jag och Eken. Ibland när de riktigt tunga godstågen drar förbi så vibrerar hela jävla hyreshuset, och då går det alltid en lite rysning genom mig. För jag känner ju på mig att varenda gång huset skakas så blir det något försvagat, så måste det ju vara.
Tänk den dagen ett riktigt jävla monstertåg susar förbi och huset skakar och så PLINK! En liten flisa går ur betongen. Sakta men säkert så letar sig en spricka vidare och till slut händer det. Hela jävla huset faller samman, medan jag sitter här och skriver en massa skit.
Varje gång jag känner huset tänker jag på hur jag skulle bete mig om jag märker att huset håller på att falla samman. Som nyss så tänkte jag att om jag hinner klättra upp på skrivbordet så kanske jag lyckas surfa ut på rasmassorna, förutsagt att jag har en jävla tur d.v.s. Då har jag dock inte tagit med att taket rasar in i beräkningarna.
Detta är också en sak jag har undrat mycket över. Har jag nytta av att bo på tredje våningen i detta fall? Vid inbrott och översvämningar så sitter jag ju ändå ganska tryggt här uppe, men vid brand är det ju ett helvete. Och rasar nu hela huset så borde man ju bli mosad i vilken ände man än befinner sig i.
Kanske borde jag slänga mig under bordet istället för att klättra upp på det? Borde jag kanske bygga en liten låda jag kan låsa in mig i då väggarna rämnar? En tålig liten kub-jävel som jag slänger in i en visselpipa och trepack festis i.
Ja, detta är något jag måste tänka på. För som Folke Hansson sa: Det är i krissituationer som man märker vilka som är överlevare och vilka som är offer. Och man vill ju inte vara ett offer.

Jan Stenmark.