Den här helgen har jag tagit ensam-mys och egentid till en helt ny nivå. Långa varma bad, bildredigering och massa te, serie-tittande och chokladätande. Ja, det har varit fantastiskt. Jag hade ju till och med ett födelsedagskalas för Phäntie själv, och hade det oerhört trevligt.
Men.
Inget av detta klådde känslan av att få hem Eken igen. Det är ju ändå då jag trivs bäst, då jag kan krypa upp i knät på honom och vara ivägen då han spelar WoW, pussa honom i nacken med stigande intesitet tills jag tillslut i överslaghandling biter honom och kallar honom min lilla tokfrans då han försöker freda sig. Ja, han är min lilla tokfrans, det är han.
Det som gör mest ont i mig att jag fick hem honom för bara några timmar sen och inatt måste jag åka till Sätra och flagga igen. Blir borta tills på fredag. OCH JAG ÄR SÅ SJUKT FÖRKYLD. Det är jag faktiskt, igen överdrift denna gång. Helt jävla igentäppt i näsan är jag, samt att jag är totalt orkeslös. Och nyser konstant. Fruktansvärt jobbigt. Och då känns det ju så där att gå upp mitt i natten för att åka två timmar till en plats där jag ska stå och hålla i en flagga en hel dag. JAG VILL INTE.
Men det måste jag ju. Fan.

Syns mitt lidande i bilden? Jag har iallafall köpt hem honung nu, som jag kan ha i mitt te för extra halslenande effekt. SOM JAG INTE KOMMER KUNNA NYTTJA PÅ EN VECKA. Fan.