Eken tror aldrig på mig när jag är sjuk. Saken är den att jag denna vecka blev erbjuden ett rätt så ansträngande jobb på firman som kunde ta allt mellan 1-4 dagar beroende på hur många som hjälpte till.
Förra veckan jobbade jag med feber och var oerhört förkyld, men då var det inte så mycket tunga lyft det gick bra bara man tog det lugnt. Nu har jag förvisso inte lika hög feber och halsontet har bytts ut av hosta, men det skulle vara ett desto tyngre arbete.
Jag vägde för och nackdelar mot varandra (Fördel - Pengar. Nackdel - Död.) och beslutade mig för att stanna hemma och istället vara helt frisk till nästa veckas arbete. Men som vanligt väljer Eken att syna mig, så när jag ringde och beklagade mig ang. min dåliga dataskärm fick jag detta till svar:

- Men dra iväg och jobba den här veckan så har du en skärm.
- Nej, då kommer jag vilja spara de pengarna och ändå inte köpa en dyr skärm.
- Bestäm det innan då och så köper du den sen, du tjänar ju inga pengar på att gå hemma.
- Ja, men vad hjälper en bra skärm mig då jag ligger inför döden med hjärtsäcksinflammation?!

Eken fick ge med sig denna gång, men jag vet att jag kommer få slåss lika hårt för förståelse nästa gång min hälsa sviker. Fy fan, säger jag bara.

Men han är söt när han sover...