Jag har märkt saker med mig själv och min mörkräddhet. Inte bara att jag förflyttat mig till soffan för en tryggare miljö och kollar på tv när jag stupar, jag har även börja använda mig av pyamas. Alla dessa små, små saker som får mig att känna mig tryggare.
Men igår stupade jag rätt snabbt. Jag sover också jävligt tungt.
Håller denna barnsliga fobi, som uppkommer varje gång jag blir lämnad en natt för mig själv, att avta?
Håller jag själv på att bli rovdjuret som lurar i mörket? Only time can tell what it is that I'm turning in to, mohahaha....

Igår sammanställde jag en svenskauppgift och sände in, så förhoppningsvis är denna kurs avslutat för min del nu. Nice.
Målgången är inte passerad, but I'm getting there.

Är hemma idag, iallafall nu på morgonen, på grund av förkyldningsymtom i form av halsont och täppt näsa.
Detta orsakade mig en välbehövd sovmorgon, men däremot var jag tvungen att låta en vännina möta mattelärarinnan på egen hand efter en lång tids frånvaro. Detta är inget att leka med, så jag hade gärna stått vid hennes sida för att kunna skänka lite trygghet och lite försvar. Men lets face it, jag är sjuk idag och tänk alla de dagar då jag mött denna människa själv. Give a little, take a little.

Alla dessa små engelska inslag...fråga mig inte varför. But so long, fuckers!