Söndagsmys.
Söndagen är här som avslut på en fantastisk vecka.
I måndags begav jag mig hem till min blygsamma lilla etta för att hämta räkningar och med nöd och näppe rädda livhanken på mina kämpar till krukväxter. Jag träffade även Mickis för lunch och lite solning för att sedan jogga hem till min lilla mor i stekande hetta och anlände sjöblöt i svett med en lila färgton i ansiktet.
Sen har jag spenderat mina dagar med svärfamiljen då Mattias varit på jobbet. Mattias syster Emma har nämligen hittat hem över några veckor och vi har njutit av det fina vädret och spelat spel tillsammans. Vi tog även en utflykt ut till Stocka och planerade att införskaffa ett sommarhus där någon gång och ta igen den där seglaruppväxten som både jag och Emma känner att vi gått miste om.
Dagarna har varit underhållande och har därmed gått rysligt fort, och nu sitter jag här- solkysst och lite trött- och hämtar kraft för den kommande Göteborgsresan jag och mamma ska ge oss ut på till veckan.
Söndagen spenderas som den bör, med goda måltider och filmhäng.
Mattias tupplurar och jag har beslutat mig för att på nytt snöa in mig i Supernatural. Förra avbrottet togs nämligen mitt i säsong åtta och nu har jag tillgång till hela den säsongen.
Jag vet att det kommer bli jobbigt, jag kommer att gilla det alldeles förmycket och sedan kommer jag sitta där snopen och knäckt över att det hela på nytt sätts på vänt. Jag älskar hela konceptet med serien. Varje liten detalj, miljöerna, personerna, Impalan. Hela allt det där. Känslan. Mest Dean kanske. Och det kommer göra så ont när det är över igen. Jag vet det.
Men jag måste fortsätta. För Kansas säger det. Carry on my wayward son.
Kommentarer
Trackback
