Året som medveten konsument går dåligt. Jag måste erkänna det. Dåligt.

Det själsliga hålet ekar hungrigt, kräver utfyllnad. Och följsam som jag är så skyfflar jag besinningslöst ner ting efter ting för att försöka uppnå någon form av mättnad. Dock med djupt rotad ångest över mitt beteende.

Jag borde meditera istället, jag vet det, att mitt habegär grundar sig i mer än heminredningstrender och nylansering av highlighters. Men det kärver ju någon form självransakning, så jag blundar för det.

 

Ett köp som dock fyller mig med extra ångest är inköpet av en ny telefon. Den jag har är mig trogen sedan fyra år tillbaka, jag fick en löjligt bra deal och sedan dess har den suttit fast i mina klor dag som natt, ännu orepad och högt älskad. 

Det som dock talar för tid av uppgradering är den flyktiga batteritiden. Jag laddar den alltid nattetid och minst två gånger om dagen, trots att jag nu även använder den mindre. Och ibland så hackar den och låser sig. MEN DEN FUNGERAR JU FORTFARANDE.

Det svider, minst sagt, i mig. Men jag vet att batteriet inte kommer överleva den kommande vintern. Och jag vill ha en bättre kamera i telefonen. Kanske hitta tillbaka till lite av min kreativitet fotografiskt.

Anderas säger åt mig att skärpa mig, köpa telefonjäveln och vara som folk. 

Så nu ska det ske. Under semestern ska jag bestämma mig för vilken s10 jag ska slå till på och sen bli som folk. Kanske revolutionera mitt bloggande även? Nä nu blir det tomma löften om guld och gröna skogar igen. Men ny telefon ska det bli. Wish me konsumtions-luck. 

 

Jag blundandes för min vaninneskonsumtion. Anderas i periferin, som vill att jag ska bli som folk.