MEN VAD GJORDE JAG I LINKÖPING DÅ?! Jo jag ska berätta.

Jag har ju sökt lite utbildningar till hösten. För att hålla möjligheterna öppna, så att säga. Och en av dem var Massage- och friskvårdsterapeut i Linköping. 

De som klassades som behöriga blev kallade till intervju. Typ alla klassas som behöriga.

Jag tänkte att Linköping ännu var en svart fläck på min världskarta och behövdes lysas upp, så jag bokade tågbiljetter och hotell för att ta mig an denna lilla studentort. 

Efter fem timmars färd i söndags så var jag framme och kunde leta upp såväl hotell som skola för att kunna känna mig lugn inför morgondagens prövning. Jag och sällskapet gick sedan runt lite för att se vad som erbjöds i staden och avslutade med att leta upp närmsta Hemmakväll för att köpa med en "liten" godispåse för att förgylla hotellvistelsen något. 

Sockerstinn och belåten somnade jag in efter att ha ställt två väckarklockor. Man vill ju inte försova sig när man åkt så långt. 

Jag vaknar med ett ryck. Mattias trynar oberörd bredvid. Helvete. Vad är klockan?! Efter en stunds skapligt osmidigt famlande får jag tag i mobilen och kisar mot den starkt lysande displayen. 00:20. Där och då förstod jag att det skulle bli en lång natt.

Gång på gång upprepade jag den proceduren tills klockan äntligen ringde. När jag sedan tog  mig in i badrummet och granskade mig själv och mina ögonlock som under nattens bravader svullnat upp och tripplat sin normala storlek insåg jag att det kanske inte var de bästa förutsättningarna för att söka en hälsoutbildning. Jag menar, det kanske inte ger det bästa intrycket att se ut som att man precis har bohemrejvat sju dagar i rad, men jag hade inte mycket till val.

Apatiskt stirrande tryckte jag i mig hotellfrukosten och lät därefter mina krumma ben bära mig till skolan 45 minuter innan intervjutiden trots att den endast låg max 20 minuter bort. Jag kan tänka mig att intervjuarnas första anteckning blev "Nervklen".

Jag fick i alla fall 25 minuters konversation med en annan smått nervös sökande, vilket var riktigt trevligt, sedan var det dags för intervju.

Där satt jag med rödsprängda ögon och ett maniskt leende och slängde ur mig klyschor i stil med "mitt absolut största intresse" och "brinnande passion" samtidigt som jag fick bedöma min egen hälsa på en skala från ett till tio. 

Efter intervjun och ett litet prov så tog vi en till vända genom stan, men det spöregnade och luktade surgädda så ingen av oss var väl direkt knäckt när klockan slog 15:00 och det var dags att börja färdas hemmåt igen.

Nu får vi se om jag lyckades peta in något orginellt i mina uttalanden under intervjun, men knappast så orginellt att jag sticker ut bland 180 sökande.

Men jag har fått lukta på Linköping i alla fall, alltid något.