Att lägga ribban.

Lördagen. Den var fin. Den var verkligen det.
Det började med Mattias vinklade upp persinennerna och försökte med en vanliga finten att säga att det är skitväder i hopp om att jag ska acceptera det och sätta mig vid datorn. Men den här gången hann jag snappa upp att det vällde in osannolikt mycket ljus under den snabba titten och jag bestämde mig för att syna bluffen.
Mycket riktigt. Det var en utedag. Till Mattias stora förtvivlan.
Jag snörade på mig skorna och slet med mig kameran för att tvinga ut min transparante följeslagare på äventyr. Det blåste lite men jag kunde inte backa nu. Friskluft skulle inhaleras och D-vitamin skulle upptas. 
Det blev en hamburgarfrukost i solen och lite sporadiskt fotande, sen häng vid kajen där jag iakttog strömmingsfiske och uthärdade ungefär åtta stycken "Känn på min vad, känn vad kall den här" varierat med sju "Men det blåser ju som fan" innan vi begav oss mot årets fotoutställning av Forsaeleverna. 
När jag fått nog med kultur tog vi oss hem och packade fiskegrejerna för att hämta upp lite fika samt en till Mattias och sedan fånga gammelgäddan. Även där blåste det utav bara helvete, men alla fick fisk. Ja, alltså alla utom jag då. Jag får aldrig fisk. Lika glad är jag för det. Men gladast är nog fisken.
Jag muttrade lite över att det inte blev något gym den dagen, men Mattias börjar bli en jävel på att avleda mörka sinnesmoln och lockade fram leendet på mina läppar igen genom att lova en löptur när vi kom tillbaka. 
Sagt och gjort, när vi kom hem svidade vi om och tog två varv runt vattenhålet. Min kollega hade tydligen sett oss och nämnde detta på jobbet i onsdags.
"När såg du oss då, när vi gick eller sprang?!" frågade jag hoppfull av att han kanske sett mig när jag såg sportig som fan ut.
"Jag tror ni joggade" svarar han vilket inte riktigt var svaret jag önskat.
Nåja, det var i alla fall alltså en dag som absolut fångades och vaggade in Mattias i en falsk trygghet om att han nu gjort rätt för högt antal kommande innesittarhelger, och det kan han ju få tro ett tag. 
Ribban är lagd för sommardagarna. Nu kör vi.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0