Just ja! Det var ju match! Brynäs-Luleå, för... en vecka sen nu va? Mattias visste hur han skulle locka med mig "Det är en hatmatch, gumman. Sånt gillar ju du" och jag kände hur jag den lilla dramatikslukerskan i mig vaknade till, lika som den gången när en i Håstaspelare levde ut sin frustration genom att hälla en hink vatten över en domare- en nyhet som till och med nådde Aftonbladets sportsida.

Självklart skulle jag med. Jag såg blodstänk och tänder spridda över planen framför mig. Hatmatch, självklart. 

Vi satte oss i bilen på lördagkväll och förväntan växte och tog över i den grad att jag svimmade av en stund. Sen såg jag till att inhandla godis och dryck, samt tjata till mig popcon innan vi intog våra platser.

Och nej, det kanske inte bjöds på så många brutna näsben, men jag fick se min gamla barndomsidol Honken samt avnjuta en solklar seger för tigrarna. Sen att pausunderhållningen bestod av knoddar som spelade mot varandra i 5 minuter och max kunde stå upprätt i tio raka sekunder gjorde ju inte saken sämre, det var hysteriskt roande.

Kvällen var en fröjd, kan man säga. En helt klart godkänd sysselsättning.