Gårdagen var oerhört lyckad, må jag säga. Min ångest var i onödan. Med sådana trevliga gäster så går det ju sällan fel, kvällen tog nästan slut för fort. Jag åt kebab och de andra pizza, pratade och försökte oss på en omgång kinect. Gott så.
Jag drack en massa vatten, för att fylla på vätskedepåerna efter vinet och allt snacks, tvättade av mig sminket och gick och lade mig vid tolvtiden.
I natt vaknade jag och kände av ett märkligt slags illa mående och kom direkt att tänka på kebaben som smakat aningen märkligt, men som jag ändå petat i mig ett par bitar av. Jag somnade ändå om och vaknade någon timme senare igen, fortfarande med en olustkänsla i magen. Efter ett tag insåg jag vad som var oundvikligt.
Jag drog på mig morgonrocken, satte upp håret, intog min position rakt framför toaletten och efter det vomerade jag som om det inte fanns någon morgondag.
När jag luffsade tillbaka till sängen sa Eken som vaknat av mina högljudda uppkastningar: jag sa ju att kebaben luktade konstigt.
Ja, så matförgiftning kanske inte var den absolut bästa avslutningen på julledigheten, men vad gör man inte för konsten. Kanske går jag ner ett par kilo, vad vet man.
Nu blir det soffliggande och självömkan. På återseende.

En Stenmark: