Jag har suttit och tittat på lite bilder från nyårsafton. Jajaja, jag ska berätta mer om detta senare. Men ändå. Hittade denna på mig själv.

Taskig hållning. Risigt hår. Min haka slött vilande mot mina andra hakor medan jag skrattar hysteriskt. Inte en bra bild. En bild då man inte är förberedd på, kan man tänka.
Men vad inser vi då. Jo, det är jag själv som tagit bilden med fjärrutlösaren jag fick av Eken i julklapp, tack du väldigt mycket.



Jag hade alltså alla förutsättningar i denna värld att vara beredd. Sträcka på mig. Slänga med håret lite. Sträcka ut sköldpaddshalsen. Men nej. Och varför gjorde jag inte det?
Svaret, enligt min egen kalkylering, finns också på samma bild.



Vinet och snapsen. Men var jag lycklig? Ja, det skulle jag nog vilja säga. Lycklig och krum som Quasimodo.