Hallå ja. Vid 11-tiden idag drog jag hem till min mor för att hjälpa henne få igång sin nya skrivare/scanner/kopiator. När jag anlände var hon dock inte hemma, så jag tog med mig hunden och en påse frolic ut i hundgården för att öva lite sök och fördriva tiden. Efter det tog vi en promenad för att andas in lite frisk höstluft och få lite sol, välbehövligt värre då man inte varit utanför lägenheten på evigheter känns det som.



När jag kom in igen började jag slötitta i en tidning som låg på köksbordet, och i den fanns en artikel om en familj vars dotter fick cancer och avled vid 7 års ålder. Och jag grät. Jävlar vad jag grät. Jag fick känslan av att den jäveln som skrev artikeln hade som plan att torka ut Sveriges befolkning när han skrev den.
När jag tillslut hämtat mig gick jag in i kontoret som på den gamla goda tiden var mitt rum. Där hittade jag min gamla pärm med sånger i. Den första jag på måfå slog upp var I  En Sal På Lasarettet.

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu så vilar hon i graven
skild från sjukdom och från mor.
hon är hemma hos sin Jesus
där som ingen sjukdom bor.

Och vips var jag igång igen. Jag grät och grät och grät.
HAN SVARAR EJ DEN LILLA! HAN VET ATT HON SKA DÖ! DET ÄR KÖRT!
Det var då själva fan vad känslosam jag var idag.
En sak jag gör jävligt bra då jag är upprörd, eller bär på någon annan otäck sinnestämning, är att städa. Så jag satte igång att plocka och rensa hej vilt bland mina gamla grejer och när jag var klar hade jag en liten kasse att ta hem och tre att slänga. Vad jävla bra sånt känns!
Sånt där ska man göra lite nu och då. Vill man ha lite inspiration så har ju Sälj eller släng men Lulu Carter börjat. Går att se HÄR.

Åh, nu hittade jag två andra slut på den sorgliga visan:

Vintern kom och vita flingor
falla över flickans grav
Hon fick aldrig se sin moder
hon fick aldrig se sin far

eller:

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.


VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV?!