Läste att Björnästet gått och blivit orangutang-fadder. Det är ju fint. Själv känner jag inte så mycket för orangutanger. Nog är jag en djurvän men det är inte så att jag brinner för just orangutangen, så mycket kan jag säga.
Men. Det är inte därför jag skriver. Utan för att detta ämne väcker ett minne i mig.
Jag och min barndomsvän lekte en ordlek när vi var 14,15 någonting. Temat var djur och man skulle ta sista bokstaven och komma på något djur som började med detta. Jag sa något som slutade på R, nu minns jag inte alls vad det var, men det är inte väsentligt utan det viktiga är hennes svar: Rangutang. Hon var säker på att den hette så. Rangutang. Va?! Människan har gått runt i över ett decennium och trott att dessa rödlätta primater heter Rangutang! HAHAHA! Helt. Jävla. Fucked. Up. Ja, herrejesus.

Samma vän höll upp en fadderbroschyr med en söt liten flicka från indien eller något dylikt land på och yttrade dessa ord: Ja men se här nu då. Den här vill man ju vara fadder åt, men tänk om man får någon ful unge då? Jag tycker att de luras när de visar upp så här söta barn.
Ja, vad ska man säga? Jag älskar den människan.