Ja, del 1 gav er mersmak såg jag...ja, jag hörde dig Jossan. då går vi in på del 2 då!

Efter beachen var det ju hem för dusch sen ut och leta middag. Valde en resturang vid hamnen som verkade mysig. Det vi dock inte visste var att servitörerna var mycket skojfriska av sig...

En av servitörerna kom fram och erbjöd mig dressing och sa att jag skulle hålla upp handen. Jag vägra detta naturligtvis för jag anade att han hade något lurt i kikaren. Då han tjatat på mig ett tag så tog han tillslut en tallrik från ett annat bord och lade framför mig och sen tröck/tryckte han med våldsam kraft på flaskan så det sprutade dressing över min tröja. Jag och Martin skrek rätt ut, (Eken var för full för att reagera, men lyckades fotografera händelsen) sen insåg vi att det bara var ett snöre. Lustigt. Mycket lustigt. Vid ett annat bord smetade han vispgrädde i en killes ansikte, så jag får väl vara glad för att jag blev utsatt för ett mycket mildt trick.



Sedan, när vi lugnat ner oss, njöt vi av mycket god mat!



Sedan gav vi oss av till CRAZY HORSE, dit vi kom att återvända senare i veckan. Där träffade vi en mycket trevlig bartender som Eken bytte snus med, sedan frågade han om mitt halssmycke var äkta silver men jag svarade att det bara var krimskrams as we say in sweden, hehe. Just denna fråga fick jag av två andra servitörer senare också, mycket märkligt.
Denna bartender tog även kort på oss, fört bara på Eken och mig, sedan på oss alla tre då Martin återvände från damrummet. Då han tog kort på Eken och mig sa han att we were a very nice couple. Same smiles, almost like cousins or something. Jag svarade naturligtvis med ett That's not good!!! Men då verkade han inte förstå vad jag menade. Vi har väl alla våra åsikter, antar jag.
Blixt hade väl varit att föredra på kvällsbilderna men av någon anledning tycktes vi anse detta vara överskattat. Skrattar bäst som skrattar sist, eller nått.





Dagen efter så var vi naturligtvis på stranden igen, och när vi kom hem var vi sugen på lite rusdryck. Så jag slängde mig i duschen och grabbarna gick och handlade. Jag mötte dem ivrigt vid dörren och lyckades få denna bild på Martin som enligt mig har ett oerhört högt underhållningsvärde. Nåväl, det roliga slutar väl här...

 

....för det de kom hem med var detta:



Det var så fruktansvärt vidrigt. Till en början försökte vi tvinga i oss, men Martin sa nej först och gav sig på chipsen istället och Eken var inte långt efter. Att hålla för näsan funkade inte så bra som man ville att det skulle göra, så jag klarade inte heller av det så värst länge. Så det gick så där, kan man väl säga, så vi lämnade mer en halva som avskedsgåva till städerskorna.



"Det blir så här efteråt" sa Martin och liksom väste ur sig eftersmaken. Han sa åt mig att göra likadant och det har vi också en bild på, men jag såg bara tjock ut på den bilden så den struntar vi i.



Sen gick vi ut och åt på Carlitos Palace! Där jobbade en lustig liten filur, ska jag säga er. Första gången vi var och åt lunch där så höll han ut stolen åt mig och sa vänligt: first lady, sen sa han samma sak då han delade ut menyerna men sa kompis då han gav den åt Eken. Då han räckte menyn åt Martin var Eken lite skojjig och sa second lady, något servitören tyckte va fruktansvärt roligt, så när vi passerade där de kommande dagarna var han inte sen med att ropa det efter Martin, något som var mycket uppskattat av oss andra men kanske inte av Martin.



Vi kom att äta där två gånger till under var Alanya-visit, och andra gången vi var där så bestämde sig servitören för att ta bort lite av skadan han gjort mot Martin genom att jämna ut det lite. Så den lilla mannen kröp ihop på marken och ålade sig fram till Ekens plats, greppade tag i armen på honom och skällde jällt som en liten hund. Eken skrek naturligtvis rakt ut, vilket i sin tur chockade servitören som också skrek. Han tycktes ångra sig så sedan höll han en matkniv mot sitt bröst och erbjöd Eken att döda honom. Då Eken tackade nej till detta, kom han ut med sin chef och denne erbjöd sig att avskeda honom, allt under mycket fniss naturligtvis. Eken sa även ifrån sig detta erbjudande, så då kom servitören ut med en turkiskpeppar-shot istället som plåster på såren. Den tackade Eken inte nej till.
Han kanske inte ser så lustig ut på bilden, servitören, men akta er! Skenet bedrar. Kompis.



Nej, nu har jag tröttnat på att skriva det här igen. Slut på del 2!