Idag är en sån här dag då livskraften bara sugs ur en...
Jag har pluggat lite matematik men körde fast och då för flyttade jag mig hit till datan. Det är minusgrader och nån sorts snöstorm ute så jag vägrar att gå ut. Sitter här och kollar runt på massa bloggar och känner att jag måste hitta på något, det finns ju så mycket jag borde göra:

* Försöka plugga ännu mer matte.
* Gå ut i tvättstuga och se om det finns tvättid för att bli av med berget av tvätt i badrummet.
*  Göra rent vattenlåset i badrummet då den får hela lägenheten att lukta funky.
* Städa och diska, då det börjar bli ruskigt stökigt.
*  Bära ut massa lådor till förrådet.

Ja det kryllar ju av saker jag borde göra, men jag sov för länge imorse och nu är jag trött utav bara helvete.
Jag hatar den här känslan av att vara rastlös men för trött för att ta itu med något! Eken är hemma, men han sitter ju bara framför datan och trivs med det, han får ju aldrig känslan av att: "Nej, gud vad stökigt det är, om man skulle ta och snygga upp lite." Det finns inte hos honom. Dessutom vet han att jag tillslut tar tag i det, så han kan sitta där framför sin lilla skärm utan att känna några som helst ångestkänslor över att leva i ett litet helvete.
Åh, funderar på att spela något, tror jag har öppnat klickat på Sims ikonen cirka 20 gånger men stängt ner den igen, då jag inte känner för det?!
Jag känner mig så fruktansvärt ambivalent. Tror jag går och ställer mig i hallen, då jag varken vet ut eller in...