Gubbfobi

För någon vecka sen drömde jag att urinfarbrorn jag berättade om tidigare var inne i lägenheten och smög runt. Detta är inte en helt ogrundad rädsla då vi tidigare funnit honom i hallen då han ringt på och vi inte öppnat, är det inte låst släpper han helt enkelt in sig själv. Hur som helst har jag för det mesta öppnat då han ringt på eftersom han helst vill prata med Eken, men efter den här drömmen har jag utvecklat en slags fobi för honom. Idag ringde han på två gånger när Eken var på jobbet och detta resulterade i total panik från min sida, men tack och lov hade jag låst dörren.
Saken är den att jag är rätt säker på att jag skulle kunna hantera en attack från honom då han är rätt så jävla gammal, men jag vill helst undvika det hela. Därför blir jag knäpptyst och sänker så diskret jag kan ljudet på tvn och rör mig inte ur fläcken i en halvtimme då han ringer på dörren. Det värsta är då han känner på handtaget, då är jag så uppe i varv så jag näst intill kräks.
Att komma hem till lägenheten är också lite obehagligt, just den där biten då man kommer upp för sista trappen, för då ser man om han väntar på oss eller inte. Om man kommit upp och bekräftat att han inte står där infinner sig istället stressen att låsa upp och ta sig in i lägenheten innan han hör oss och öppnar sin dörr.
Jag har faktiskt lyckats undvika honom i flera dagar nu, vilket nästan har jag gjort mig ännu mer skygg. Det är som att jag vanställt honom och gjort honom betydligt läskigare i mitt huvud nu. Han vill äta mig. Det lite komiska är att han helt och fullt skiter i mig, det är Eken han vill åt eftersom Eken är man och är den enda som klarar av att hjälpa honom med att byta lampor och laga tvapparater, tack gode gud. Men skräcken finns ändå där och jag bävar inför den dagen då jag åter är på väg hem till lägenheten, öppnar dörren till trapphuset och känner urindoften samtidigt som man hör de tunga andetagen från översta trappen. Det, mina vänner, är riktigt jävla läskigt.
Om ni har några kamoflagetips eller dylikt så får ni gärna dela med er. Tack på förhand.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0