Måndagen är så gott som besegrad. Körningen gick bra, gjorde lite projektarbete och fick reda på att vi kanske helt får tänka om på den fronten men det återstår att se.
Åkte hem till Sara och tog en titt på nya lägenheten, tjusigt värre but still under construction.
Sen åkte jag och lövet hem där hulligan ligan härjade för fullt! Eken flydde direkt ut och började snickra medans jag tog en dusch. Duschad och brun-utan-solad...

(Varför fortsätter jag envisas? Varje gång får jag knalloranga hanflator och fläckig hals som får mig att se ut som ett offer för hustrumisshandel... Men jag ger inte upp, varför inte kan man fråga sig? Ja, jag vet inte men förhoppningsvis lär jag väl mig någon dag och får ett lyckat resultat.)

...satte jag igång att städa mitt rum och tvätta. Sökte lite lägenheter och vi hittade två som vi nog ska kika på lövet och jag. Blev lite uppjagad över detta och känner fortfarande att det ska bli spännande!
Samtalade med min vän Samantha och tack vare henne ska jag till backen i helgen och kolla om jag kanske kan få lite småjobb där. Ska nog söka på diverse ställen för att få lite småpengar utöver studiebidraget.
Men så heltplötsligt då jag nästan städat klart smög sig en depression på mig. Mitt humör sjönk till så gott som max och jag la mig på sängen för att invänta slutet... efter fem minuter lessnade jag på det och tog en kopp te och satte mig vid datorn och mitt glada humör kom helt plötsligt tillbaka!
Nu känner jag mig glad men trött. För att förhindra att någon slags stress eller ångest ska komma tillbaka blir det te och enya - caribbean blue samtidigt som jag pluggar till provet imorgon som jag iochförsig ska försöka skjuta upp.



Och Eken har hjälpt mig oerhört idag, tack! Vi hängde tvätt och jag betraktade honom när han, utan synbar rädsla lyfte upp min fars kalsonger.

Jag: Tack för att du hjälper mig, och förlåt för att du måste vidröra pappas kalsonger
Ek: Det gör inget, de är ju prickiga...

Always look at the bright side of life;)