Sitter instängd vid datorn och är alldeles ensam med mitt lugn och lite musik. All snö känns faktiskt lugnande. Den är mjuk, vit och enformig, och det passar mig precis just nu! Att den är kall också gör ingenting just nu eftersom jag sitter inne och kan betrakta den utan att känna den.
Och snö är liksom jordens mens, en fjärdedels tid som visar att det fortfarande funkar:)


Men visst blev man lite deprimerad på miljötinget, då man fick höra att moder jord är på väg att ge upp. Visst har man hört mycket om det tidigare men det blir som att man skjuter bort det otäcka, det är väl ett väldigt vanligt beteende hos de flesta. Så på det viset borde alla gå på ett mijöting, då är man fast och blir tvungen att lyssna på timmslånga föreläsningar och verkligen inse att tiden är knapp, om det inte redan är försent d.v.s.
Och jag är en sån som det hugger till i hjärtat på och sen tar jag på mig allt ansvar på att jorden håller på att packa ihop och blir så otroligt skamsen. Som om att jag på mina 18år, skulle ha nån chans på jordens livstid... Men jag kanske kan bidra lite till att skjuta upp förintelsen. Jag tänker inte lämna alla saker och flytta ut i en koja i skogen och leva på bär, vilket vi egentligen alla borde göra, men lågenergi lampor och återvinning är något jag iallafall kan göra. Och visst, trots min skräck för kommunaltrafik, så kan jag byta ut de flesta bilresor mot buss och promenader.
Och en annan sak jag tänker göra är att njuta av allt vackert av naturen och allt fantastiskt med den så länge den fungerar och kämpar!

Men helgen var inte bara intressant; det var ett helvete också.
Det började med att vi åkte till bollnäs med all vår packning och med en viss förväntan som vi fångade på bild:


I bollnäs drack jag en drickyoghurt, och här på bilden ser ni min lilla egenskap som jag besitter; nämligen att skratta och dricka drickyoghurt samtidigt. Det är något många försökt sig på, men som ett fåtal bemästrar! Sen där bytte vi buss och åkte vidare till söderhamn. Där mötte vi en salig blandning människor, med diverse färger på håret och massa varierade stilar på diverse- därmed fick vi våra fördomar besannade.
Sen gick vi och såg Mikael Andersson som berättade om sitt handikapp och sin fantastiska livssyn. Efterdetta var det dags för att lyssna på Tommy Svensson som verkligen fick mig bli intresserad av det han talade om, nämnligen vad det vi äter egentligen innehåller. Och det var verkligen skrämmande att få reda på hur läskigt som egentligen blandas i maten. Nog har man vetat att allt inte är så jävvla nyttigt innan, men här fick man verkligen gripande information som inspirerande.  Tack Tommy Andersson!!!

Sen var det nån annan föreläsare som sjöng en massa, och då hade jag suttit på en stenhård stol i närmnare fem timmar utan upphåll, så då tyvärr kände jag mig inte särskillt uppmärksam, och mer eller mindre ignorerade den sjungande mannan. Blodsockret låg på noll och rumpan skrek av smärta. Men så var det äntligen dags för lunch! Tortillas och nachos stod på menyn, otroligt efterlängtat! Så gott!
Efter detta så fick man lyssna på lite liveband och grejjer om man ville men istället blev det kortspel med våra nyfunna vänner Anders och Martin, som kom från samma skola som oss. Vi gav oss faktiskt iväg en stund och kollade på en snutt av gladiator som visades på kvällen, och jag snodde åt mig en macka som det erbjöds. Sen var det sovdags, men ack, det var som jag misstänkte. Ett jävvla liv ute i korridoren och folk som sprang in och ut bara för att jävlas med dem som sov. Vaknade täppt i näsan och tokhes, av att crewet kom in och sjöng ja må han leva för full hals och sa att de skullle knäppa på lyset efter fem minuter, så onödigt. Varför knackade de bara inte och sa att det var dags att stiga upp? ...Idioter...
Dag två bestod utav framtidspussel, vilket jag och samantha smet ifrån, vi undersökte söderhamn istället och pratade med en äldre dam på ica. Var inne på en del blomsteraffärer också och började längta tills Eken får tag i nån lägenhet, då så ska det inredas med doftljus och blommor!