Onsdag... Veckans mittpunkt! Nu var det lika längesen det var helg som det kommer bli helg....eller hur man nu ska säga.
Så, vad hände förra helgen?
Jo vi var ju på Järvzoo men på söndagen åkte vi hem till Fredriks föräldrahem. Han skulle klippa gräset. Det första jag gjorde när jag kom dit var att somna, vi gick nämnligen upp klockan halv åtta trots att vi gick och la oss klockan ett natten före. Så jag var helt borta, som jag nästan jämt är när vi kommer dit, och slocknade i soffan! Skulle hjälpa Fredrik med gräsklippningen men jag sov ju så jag trodde att jag gick miste om den upplevelsen efter som han sa att han var klar när han kom in och väckte mig med en puss på kinden.

-Oj, men jag skulle ju ha hjälpt dig... sa jag la på min mest skuldmedvetna min så jag skulle utstråla ångerkänslor.
-Du kan hjälpa mig med den andra gräsmattan senare, men nu är det för varmt ute. sa han då.

Jävlar...Han sa ju att det var klart! Jag funderade då skarpt på att simulera en svimning och somna om direkt för att sedan ligga kvar i soffan hela dagen men jag mosade mig upp och låg i solen ett tag för att sedan face my fears och sätta mig på gräsklipparen. Fredrik instruerade mig hur den mekaniska besten fungerade och sen fanns det ingen återvändo. Jag var livrädd de första fem minutrarna och skrek för minsta lilla lutning eller väderskiftning.... men sen blev jag mästare! Nog för att jag till och från hade mina unika lösningar på diverse problem som uppstod men jobbet blev gjort! Sken som en sol när det hela var över och kände mig oövervinnlig!
Fick beröm av Fredrik också så jag gick runt och mallade mig resten av kvällen! Men säg den lycka som är långvarig. Dagen efter då jag låg i solen och väntade på att vi skulle åka hem som kommer Fredrik med den krossande nyheten. Min klippare hade fått punktering och styrningen var trasig...
Jag förstod det! Jag visste att det var en dålig ide att jag skulle köra. Gruvar mig tills svärfar får nys om det hela!


Igår var jag med Helene och Samantha på totalfestival i Ljusdal. Dock kom vi dit väldigt sent då det bara var två band kvar. Vi bestämde oss då för att sätta oss utanför och fika på det skumma fikat Sam tog med sig samt lyssna till artisterna och på så vis få vår del av festivalen alldeles gratis. Sam och Helene kände sig snikna medans jag kände mig som den sanna vinnaren i situationen!
Dock är jag inte helt säker på att vi valde rätt plats att sitta på i parken. Bakom oss parkerade diverse bilar som verkade utbyta något och den närmsta bilen slängde ut en snusdosa som troligen var tänkt att träffa Sam. När dosan dock inte nådde sitt mål kom han ut och hämtade den. Det rullades också ut en flaska med någon slags genomskinlig vätska i som jag och Helene fick övertala Sam att inte provsmaka!
Ur en bil klev två snubbar ut ur, varav den ena började jaga den andre med en elpistol. Man kände sig lite osäker där man satt och åt på sin nektarin endast fem meter från gistorna pistolen orsakade! Den stackars jagade killen fick mottaga diverse stötar i benet, inte helt utan underhållningsvärde för oss andra, och sen gick de tillbaka till bilen.
Som sagt blev vi lite skrämda utav det vi bedömde som langning, våld och mordförsök, men av någon anledning bytte vi inte plats. Men när två timmar hade passerat så gav upp och jag var hemma innan tolv och la mig i sängen för att somna till tvn. Då upptäckte jag två myggbett på handen. Det irriterar mig fortfarande att myggorna lyckades få sig en måltid från min vänstra hand utan att jag märkte någonting!
Hur som helst är Helene och Samantha på väg till Yran nu, en lite större festival:), och jag hoppas att de får det kul!

Nu ska jag gå och ta mig ett äpple. Frukten går åt fort nu när jag lovat att avsäga mig godis i två veckor...
Adjö från katten och mig.