Jag var ledig till och med onsdag denna vecka, så även Andreas. VILKEN ledighet sen. Vi tog vara på den. Sög musten ur den.

Ja men det var långa solskenspromenader va, det var tv-spel, trerätters och vin, diskussioner och framtidsplanering osv osv va.

Livslustmätaren tickade stadigt upp och slog i toppen innan det var färdigt. Vi var nya människor.

Det var det här som hade fattats oss, vi har ju varit så trötta, nu var vi återställda.

För så har jag känt, att jag varit så mosig i huvudet att jag behövde reboota, och den här ledigheten höll liksom in min startknapp i 30 sekunder, jag fick starta om och var nu uppdaterad.

När torsdagen kom så var jag redo. Jag gick upp, ingen snooze, nä så gjorde bara gamla Sanna. Kom i ordentlig tid till jobbet, dagen gick smidigt, jag gjorde lite ärenden på vägen hem och kom hem fortfarande full av energi. Men herregud, jag lagade matlådor och gjorde smoothies på skåprens, städade bort allt ledighetsdamm och slängde in de uppsättningarna av myskläder som varit min borg under julhelgerna i tvättmaskinen. Allt bara flöt på och jag kände det, att Sanna 2.0 är här nu. På riktigt.

Jag gick och la mig efter att ha hemmaspaat lite och yogat, läste några rader i boken jag bytt ut mobilscrollningen mot och somnade in, snävt inlindad i min egen självgodhet, till tanken att "imorgon är det fredag, då kommer jag hem till en skinande lägenhet och har MASSA tid och energi till att göra massa roliga saker!"

Sen kom fredagen. Alltså. Sanna 2.0 hade tydligen massa barnsjukdomar och behövde återkallas för att slipas vidare på. Självklart får ni pengarna tillbaka.

Dagen gick så långsamt, var tillsynes ändlös. Sen kom kvällen som under gårdagen känts så löftesrik, och där jag låg i soffan och kämpade mot blytunga ögonlock framför youtubevideos jag tar till när jag saknar inspiration och inte för mitt liv kan välja något som känns kul. Tröstvideosarna. Det kan ha försvunnit en halv förpackning Häagen-daz salted caramel också, omöjligt att säga säkert, hela kvällen är som en dimma.

Så mycket högmod, så djupt fall.Tillbaka vid ritbordet som alltid. Men jag har åtminstone fortfarande en välstädad lägenhet. Och myskläderna är rena. Jag kanske bara backar för att ta sats, som det så käckt heter. Och det finns minst en halv Häagen-daz kvar i frysen. Kanske att jag kan nylanseras på måndag? Ja. Hej så länge.