Ungdomens sista vecka.
Jag är inte 20-nånting längre. Det var ca 1,5 månad sedan jag var det. Dagarna går allt fortare och fortare ju närmare slutet man kommer och snart väntar väl demensen, så jag lägger upp de få bilder jag har från födelsedagsveckan i hopp om att kunna titta här i bloggen när jag sitter på något ålderdomshem och undrar vem jag egentligen är.
Vi började i Göteborg hos bror min, där har jag inte fler bilder än denna ångestladdade jävel i kö till en av "attraktionerna" på Liseberg. Tydligen behöver man inte ha passerat 30 för att drabbas av urinläckage, you live and you leak. Learn, menar jag.
För att försöka återhämta sig någorlunda från den enorma pressen så drog jag och Andreas vidare mot Yasuargi. Och blev minst sagt frälsta. Himelsk mat, ett oerhört lugn, ständig soakning och så lite zenmeditation på det så var vi nästan som nya. Och ännu inte en dag över 30. Inte jag åtminstone.
Sen hann vi pusta hemma ett dygn, jag klev över strecket med en dag och vips åkte leopardprintet på lagom till det var dags att firas hemma hos systeryster. Där väntatde övrig familj och barndomskamraten Sara. Och kopiösa mängder bubbel, så där blev det också sparsamt med bilder.
Jag är inte längre 20-nånting men ung och dum kommer jag nog fortsätta att ändå försöka titulera mig med. Dock numer i leopardprint.
Kommentarer
Trackback
