Varför skrev hon igår? tänkte du imorse när du vaknade upp efter en svettig natt med vridna lakan. Hon hade ju inte skrivit på hur länge som helst innan. Tänker hon på mig? Leker hon med mig?

Nej, bli inte orolig. Jag har varit sjuk på nytt. Inte som i förra inlägget, ingen ondsint barnsjukdom som nästan tagit död på mig. Utan istället rekordsättning i världens våldsammaste förkyldning som nästan tagit död på mig. På riktigt alltså. Är inne på tredje veckan av obarmhärtig virusinvasion. 

 

Första veckan jobbade jag mot bättre vetande och skamsen över mitt hycklande. Jag blir nämligen vansinnig på andra människor som lämnar hemmet när de är sjuka då de utgör ett hot mot mig. Är man sjuk så inväntar man tillfrisknande undangömd för andra individer, så är det bara. Men jag hade ju så mycket att göra på jobbet, och man vet ju aldrig om det kommer bli ÄNNU värre längre fram och så har man börjat vara hemma för tidigt. 

 

Så jag jobbade, en dryg vecka till och med, innan jag en fredag tänkte att "Nä, nu är det för jobbigt. Jag stannar hemma idag, blir hemma över helgen, och är frisk och laddad på måndag". Helvetet brakade lös på riktigt och jag satte inte min fot på jobbet förrän kommande torsdag. En kollega mässade om att man ska vara ordentligt frisk och inte komma tillbaka halvsjuk och jag tyckte jag ju ändå var det. Det var bara lite hosta och snörvel kvar, men det kan ju sitta i flera veckor. Torsdagen och fredagen gick, fullspäckade dagar då jag försökte komma i kapp med de avbokade patienterna. Även kommande vecka var sprängfylld med besök.

På lördagen blossar febern upp. Höger öra smärtar och susar, jag vadar fram i snorpapper och lungorna har friats från revbensväggarna och frasar i bröstkorgen. 

Det tog omtag, kan vi väl säga. Så in i. 

Idag är det fredag och jag är fortfarande hemma. Jobbstressen är total men så även huvudvärken. Jag har dock kunnat minska ner på mitt nässpraysmissbruk och smaklökarna har sakta börjat ge ifrån sig små livstecken. 

Och det är därför jag skriver. Jag är så omåttligt less på att vara sjuk och bara sitta hemma, men för risig för att kunna ta mig an något ens måttligt ansträngande.

 

Så nej, jag leker inte med dig. Livet leker med mig. Ett ändlös katt och råtta-lek. Med oviss utkomst. 

 

Det var bättre förr.