Jag har gått och blivit fantatiskt gällande julen. Förra gick så snabbt?!?! Jag hann inte allt julpreppande jag ville, jag jobbade hela tiden och sen var julen över. Poff. Usch alltså. Och i år ligger jag redan efter??

Enligt min kalender ska jag redan ha varit hem till mamma och hjälpt henne med julpyntet, bakat lussebullar och rensat förrådet för att göra lätt hitta julpyntet och för att göra plats för de saker som man kanske inte blir fullt så nöjd över denna jul men inte har hjärta att ge vidare direkt.

Meeen om jag inte varit tydligt nog med det än så har jag ju varit förkyld nu och alltså har julstöket fått satts på vänt. Och snart är det över. 

 

I helgen ska jag och Andreas på julbord. Jag är orolig att den helgen inte kommer ge tillräckligt med tid för att julpynta och jag ville börja förra helgen för att ligga i fas. Det skulle ha inneburit att jag skulle kunna julfixa hos mamma tiden som blir över nästa helg istället och på så vis komma i kapp. 

Men nej. Andreas var stenhård här. "Det är för tidigt" hävdade han. Och jag fann mig.

 

Under helgen som var har det poppat upp julstjärnor och adventsljustakar här och var i grannarnas fönster och i varannan post på instagram. Och för varje bild har min vrede mot Andreas ställningstagande ökat. Hur kan man vilja missunna någon annan glädje på det viset? Någon man älskar? Möjligen om man är hjärtlös.

Jag har åtminstone, trots en himlande blick från Andreas sida, köpt två vita hyacinter och tvingade honom att kolla på en julfilm med mig igårkväll, som kompensation.

 

Och hyacinterna väntar på att hyacintvaserna ska bäras ned från vinden, nog lika förväntansfulla som jag.