Pusslet.

Det är här nu.

Grand Canyon dividerat i 500.

 

 

Förväntan är hög, minst sagt. Dels för att jag beställde det 23/11 och väntade en fullständig månad innan jag kunde hålla det i mina händer, så låt oss säga att det byggde upp an appetite, so to speak, va.

Dessutom kröp det fram att större delen av arbetsstyrkan är pusselmissbrukare. De har lagt kopiösa mängder. Helt maniska.

 

I början av förra veckan så kryllade lunchrummet plötsligt av pusselaskar. Då var det pusselbytardag. Jag satt storögt och lyssnade om vilka utmaningar mina kollegor tagit sig igenom, hur de strävat med blåstäckta fingrar och fullbordat med mest spektakulära motiv. De slet girigt i askarna på jakt efter nya prövningar medan jag försynt satt bredvid, exkluderad från den elitistiska Pusselklubben.

 

Som jag ville vara en del av den klubben. Och det var bara en tidsfråga.

 

Jag hade säkert fått ta en ask där och då för att sätta igång direkt, men det vore vansinnigt naivt av mig. Att ta 2000 fragment av Snöiga granar mot skymninghimmel och tro att jag skulle vara mogen för det. Jag har ju inte ens lagt ett 500-bitars än. Helvete, jag har inte ens lagt ett 100-bitars. 

 

När jag hörde deras diskussioner så började jag förstå vad jag gett mig in på. Att jag var en oerhörd novis inom ämnet. Att jag helt och hållet saknade pusseltänket.

För när jag valde motivet Grand Canyon så tänkte jag att det var smart av mig att börja med ett pussel på 500 bitar för att det inte skulle bli ett för stort projekt att starta med. Och så var det ett vilsamt motiv. Det jag inte tänkte på var att jag valde ett jävla berg. Att minst 300 av de 500 bitarna kommer vara brungråa. Resten är himmel. 

Viss risk finns, att jag kommer ge upp efter ca 7 minuter. 

 

Men jag får besinna mig då. Tålamod är en dygd. Och jag måste visa mig värdig. Värdig att beviljas tillträde till Pusselklubben. Att sedan ta med det avklarade berget och byta in det mot Vilande Lejonhane, 1000 bitar. Vilken triumf. 

 

Nu är det jag som rullar ut pusselmattan, häller upp ett glas rött och börjar sortera bitarna. Det är ett tips jag fått av jobbets mest rutinerade läggare, nämligen. Man ska sortera efter färg.

Hej så länge. Kanske hörs vi igen. Om sisodär 7 minuter.