Ni vet hur viktigt det är att träna va? Röra kroppen, hålla sig stark? Äta näringsrikt? Jag vet det. Mycket väl. 

Ändå är jag sämst.

Jag har befunnit mig i "fuck it"-stadiet rätt länge nu. Sen jag flyttade hit och började jobba. De första två månaderna var jag helt slut. Och sen blev det mycket med flytt och så. Sen så har jag funderat en del på vilket av gymmen jag ska välja. Och så de gånger jag är liiite pepp och frågar Andreas om han vill med och han säger nej så blir det inte av. 

Jag har alltså inte köpt nått gymkort än och tar kanske en promenad varannan vecka. Och så lever jag på hallon/lakrits-skallar, kinamat och sån där giftig energidryck. 

 

****lÅnGsIkTiGt LeVeRnE****

 

Och så predikar jag inför mina patienter om hur viktigt det för såväl kropp som psyke att hålla sig aktiv. För det är det. Och det är ju bra att de gör det. Det är bara det att jag inte alls gör det utan lägger den lilla energi jag har kvar efter arbetsdagen till att successivt byta ut varje liten del muskelmassa jag har till fett. 

SKAM.

 

Men idag, idag kom första snön. En kollega skrev och tjatade på mig att börja på hans gym, vilket jag iofs troligen inte tänker då det finns ett annat gym som ligger lite närmare mig och som jag mer troligt kanske kommer gå till pga just det. Men de sakerna tillsammans med att jag just ätit mig kräkless på strimlad biff med bambuskott och mjölkchoklad gör att jag känner mig oerhört positiv till en livstilsförändring. Prova det här med grönsaker och knäböj. Som att den nya vita snön sakta dalar ner och landar över min ohälsosamma svärta. Jag blir renad. Oskyldigt vit och pånyttfödd. Det är nu det börjar, jag känner det. Mmmm, lungorna fylls med luft, ren luft, hälsosam luft.

 

Nu kör vi.