Att ha evolverat.
Den här gången gick det vägen, älskade vänner!
Åh, den lyckan!
Jag lyckades med att driva körsbärskvistar.
Gudarna ska veta att jag kämpat för det. Jag bytte till exakt tempererat vatten varannan dag, såg till att skapa perfekt långa snittytor, lät dem stå perioder under kökslampan för att låta dem alstra lite värme i den annars så kalla lägenheten och så sprayade jag dem med vatten varje dag för att motverka den torra inomhusluften.
OCH DET BAR FRUKT.
"Titta! Titta på dem!" har jag hetsande uppmanat Andreas gång på gång och han har hållt med om att jag gjorde det bra den här gången. Ett par dagar höll ruset i sig sen tröttnade jag. Slutade att byta vatten, lät dem sakta torka ut. För jag hade bemästrat dem nu. Jag var klar. Och törstade efter nya utmaningar.
Nästa mål blir Magnoliakvistar. Dem har jag suktat efter länge och spanat efter i blomsterhandlar utan resultat, plus att jag tänkt att det kanske skule vara svårt. Men nu har jag evolverat i mitt blomstervetande och känner mig redo.
Efter påsk ska jag ge mig ut på jakt igen, efter de ljuva kvistarna. Och då ska jag finna dem. Och driva dem. Det kommer bli episkt.
Kommentarer
Postat av: mor
du kanske skulle få fram lite rötter på dem, och ta hem och sätta.
Trackback
