Jag går på detox nu. Snittblomsdetox.

Det gick för långt, jag hann inte med. Plötsligt hade jag fler buketter hemma än vad jag rimligtivs kunde placera ut i vår blygsamma tvåa, och jag insåg att den mängd blomster jag köpte hem inte gick ihop med det försiktiga studiebidrag jag förväntas leva på. 

Så jag har slutat. Cold turkey. Eller ja, okej, jag har trillat dit ett par gånger men det är naturligt och man kan inte göra annat än att lägga det bakom sig och blicka framåt.

 

En dag efter praktiken väntade jag in Andreas för att köpa en kaffe och sedan promenera hem i vårsolen, så jag passade att gå in på sjukhusets lilla giftshop. Där fick jag syn på en ljuvlig liten tepåse som utlovade smaker av fläder och citron, som ju känns galet friskt och vårigt ju. Nu vet vi ju alla att grönt te smakar grönt te och inte så mycket mer än så oftast, men ibland får man spela med.

 

Då presentbutiker oftast roar sig med att ta hutlösa överpriser när det kommer till te genom att ge dem lite fancy och charmiga namn gör man ju helt klart klokast i att leta upp motsvarande smak i närmsta livsmedelsbutik, men i det här fallet var det just namnet som fångade mig. Jag kunde inte lägga ifrån mig påsen.

I nästa stund fann jag mig vid kassadisken med kortet i handen och svarade "Nej, det är till mig själv" vid frågan om det skulle slås in som present. 

Jag stegade ut därifrån med något jag så länge suktat efter. En bukett tulpaner.