Jag har ju praktik nu, som jag sa tidigare, hos kardiologen på Hjärtcentrum här i Umeå. Det är rätt slitigt ska jag säga er. I början på andra veckan skulle jag prova en saturationsmätare, alltså en syresättningsmätare. Man fäster den på fingret och så får man se sin saturation och puls, används vid trapptest bland annat. Nåväl. 

Jag satte fast den där på fingret och startade mätaren. Snart lyste apparaten upp och avslöjade mina värden. Pulsen låg på 110. Efter att ha stått framför datorn en kvart. Japp.

Jag är alltså konstat livrädd på min praktik. Hjärtat pickar på i högvarv inne i bröstkorgen på mig. Vad jag har när jag ska hjälpa patienter upp ur sängen dagen efter deras operation vill jag inte ens veta. Kanske är det så att jag borde vara inlagd istället. För att citera min handledare vid upptäckten: "Oj då... :( ".

Meeen jag får iallafall dricka massa kaffe och hålla i ett vattengympapass för patienter som verkar tycka att det är rätt kul. Och de har fräcka badmössor på sig, se nedan. Två veckor kvar, whoop whoop.