Första praktiken är överlevd, jag fick ett fint betyg av min handledare och är man tillbaka till skolbänken igen. Allt är som vanligt igen förutom att ansiktsryckningarna efter koffeinmissbruket lever kvar.

 

Men vi avslutade ju faktiskt de där fyra veckorna med att ta oss till Stockholm för att hälsa på Anton och Angelica, en händelse jag vill ha med här i min digitala lilla dagbok trots att jag bara har tråkiga mobilbilder.

Det finns nämligen inget bättre sätt att liksom spola av sig grubblerierna och stressen från skolan än att just sammanstråla med dessa. Och med Andreas, såklart. Även om vi har våra duster ibland så passar våra kindben så bra ihop så det är bara att härda.

 

Så vi flög ner på torsdagen och blev kvar till söndagen. Anton visade prov på att vara en sushimästare och smällde ihop inte mindre än 15 rullar sushi när vi anlände som vi åt tills vi inte längre visste var vi skulle ta vägen. Och så fortsatte helgen, som i ett lyckligt överflöd.

Vi såg massa skräckfilm, varav en på bio. Innan var vi oroliga för att vi inte skulle få upp känslan på bio för att övrig biopublik skulle förstöra med att prata och skrika, samt att 3D-effekterna kanske skulle göra det lamt. Det var vi som skrek mest, så stämningen hos oss var det absolut inget fel på.

 

Vi hann även med att bowla till min stora förskräckelse, då jag har ett hat för bowling. Det var dock inte en fullt så

vidrig upplevelse som jag hade tänkt mig, utan helt okej faktiskt.

Sen bestod dagarna mest av lite dryck, mycket mys och allt blev bara så där himla fint som man knappt vågar hoppas på. Och galet sorgligt att åka såklart. Men snart får vi ses igen, och som vi längtar.