Jag var in på Monki idag. 

Det är sällan jag är det, för jag känner mig så malplacerad. Dessutom känner jag mig disorienterad, det är så mycket märkliga skrymslen överallt och pelare man kan gå in i. 

Idag var jag dock där och hittade två stycken toppar jag ville prova. Efter lite möda och besvär fann jag provhytten som först bestod av en slags snurrdörr man måste passera. När jag väl roterat mig in så insåg jag att jag befann mig i en kub av speglar, och jag såg mig själv multipliceras i oändlighet. Detta var väldigt förvirrande och till råga på allt bestod belysningen av något som såg ut som små lysmaskar i taket. 

Krokarna som stack ut från spegeln var i form av fjärliar och jag hade ett helvete i att ens få galgarna att stanna uppe på dem.

När jag stod där och försökte byta om utan att tappa fokus på att hålla balansen så insåg jag att två cirkulära fönster i provhyttsdörren satt ungefär i brösthöjd om jag stog för nära den innersta väggen. Fiffigt, butiksplaneraren på Monki. Fiffigt.

Jag började spekulera i om det kanske till och med var spegelfönster, att jag kanske stod i någon slags monter där jag var del i ett konstprojekt och insåg där och då att - nej, jag är för gammal för Monki. Jag är det. Eller bara ohipp, helt enkelt. 

Även om topparna var småsöta så bestämde jag mig för att i ren protest strunta i att köpa dem. Dessutom såg man tjock ut i den där förbannade spegelkuvösen. Dålig provhytt.

 

Nä, nått mer sofistikerat får det bli nästa gång jag ska shoppa. Jag kanske borde beställa hem en katalog. Klingel eller Cellbes? Ja, så får det nog bli.