Smultronstället.
Lediga söndagar måste tas tillvara på, åtminstone lite och särsklit när solen skiner. Även om det leder till att man skitar ner sina nya sneakers.
Jag hade fått nys om något här i krokarna som kallades Smultronstället, vilket skulle vara en trädgårdsbutik med tillhörande café.
Nu har vi ju ingen trädgård att köpa växter till, men fika är ju aldrig fel. Så vi tog oss ut till platsen som var belägen en bit in i skogen, inte långt från en sjö.
Det första som händer där är att något med vingar tar en tugga från mitt gäddhäng vilket gör att jag inte ägnar växterna så värst mycket fokus utan mer försöker vrida huden på min arm samt sträcka min nacke så pass att jag ska kunna se hur bettet utvecklas. Bettet utvecklades dock inte särskilt mycket.
När vi strosat en stund blev det kaffedags med tillhörande godbit.
Jag fick se två barn förfölja en stackars groda som gick över den stekheta grusbädden. Den lyckades dock fly in i säkerheten bestående av en krukgrupp och barnen tappade intresset. När de gått kom den lilla grodan fram igen och fortsatte sin mödosamma färd. "Ska den till vattnet?! Vet den att det är vatten där framme, tror du?! Ska jag bära den kanske så den inte missar vattnet?!" frågade jag Andreas och han suckade och sa att jag skulle låta den vara.
Som tur var hittade den fram utan min hjälp och jag blev så lycklig att jag smög fram och tog ett par bilder för att minnas den fina stunden.
Jag fick mersmak av djurlivet och skiftade mitt fokus mot en humla som irrade runt bland blomstren.
De är himla fina, de där humlorna. Insekternas... ja, vad ska jag säga? Något stort och snällt. Insekternas Sankt Bernhard kanske? Jag har mycket kärlek för humlor, helt enkelt. Även om jag inte är nämnvärt fascinerad av hundrasen Sankt Bernhard, förvisso. Nåväl.
Just den här humlan var inte så förtjust i att vara med på bild. Jag, däremot, var villigare som ni ser. Där, på min arm, kan ni även se sviterna av den fruktansvärda TBC-sprutan man är tvungen att ta för att få praktisera fysioterapi. Först sväller man upp där nålen sticks in, sen spricker svullnaden och varar hejdlöst, sen får man dras med ett sår i evigheter. Lustigt vaccin det där. Jaja.
Vi var även in i en liten prylbutik som fanns där, och jag hittade både det ena och det andra som jag ville slita med mig och inreda vårt framtida boende med, men jag fick besinna mig. Det är ju dumt att skaffa fler saker inför flytten liksom, speciellt bräckliga saker.
Men, Smultronstället var rätt mysigt och det var ett lagomt utflyktsmål för att ta sig ur lägenheten men ändå inte trötta ut sig allt för mycket. Akta er för sånt med vingar där bara.
Kommentarer
Trackback
