Man saknar inte kossan förrän båset är tomt, heter det. Och visst stämmer det i många fall. Som när man tappar kontrollen över sin kroppsform eller när man ätit upp det sista i godisskålen. Samt nytillkomlingen på min lista: Järvsö.

Eller kanske är jag kossan som smitit ur båset, men faktum kvarstår att sen jag flyttade så uppskattar jag byn mera. Det är ju faktiskt oerhört fint och mysigt. Så denna hemvända drog jag med mig Andreas ut på promenad. "Snöra på dig kängorna!" röt jag åt honom inte så vänligt men bestämt, sen bar vi oss iväg ut i vansinneskylan och den påbörjade skymningen. 

Det var jättefint. Och vidrigt kallt.