Att ana oråd.
Jag flyttade ju upp till Umeå. Klättrade uppåt på Norrlandsstegen.
"Va?! Sanna, du hatar ju snö! Vinter är ju det värsta du vet?!"
Ja, jo, men tre år går snabbt, det kommer gå bra, intalade jag mig. Och när december kom började jag liksom gå och gruva mig inför det inferno jag väntade mig. Bannade mig själv för att jag inte vinter-gearat ordentligt. Önskade att jag sökt i typ Lund istället.
Men vad händer? Jo, inte ett skit. I början av januari kom det lite snö. Och sen har det väl snöat en handfull gånger vilket har lett till några enstaka riktigt vintriga dagar. Men oftare är plusgraderna och regnet här.
Vad är detta? Kom jag in i Göteborg?
Bilden ovan är från när vi var hemma i Järvsö i vintras, så låt er inte luras av den.
Så vad är detta, klagar jag? Nej, för fan, regna och tina, gör det bara. Jag känner mig bara lite... förvirrad. Ja. Inte mer än så.
Mitt misstänksamma inre börjar dock ana oråd. Som att staden vaggar in mig i en falsk trygghet, inväntar min avslappning och sedan snabbt virar filten hårt ett varv till och kväver mig i min linda. För den riktiga vintern ska tydligen anlända snart, har jag hört, och det blir ju spännande att se hur jag hanterar det.
Men än så länge... jaha? Okej.
Kommentarer
Trackback
