Min mamma läser detta och jag ska väga mina ord noga nu när jag för henne på tal.

Hon är INTE hypokondriker, men väldigt intresserad av fysiska åkommor och diagnoser. Att spekulera och dra slutsatser utifrån symptom tycks också vara något hon brinner för. Dessutom har jag en känsla av att en liten del av henne njuter när hon får rätt i sina spekulationer och något måste medicineras. Men detta är endast min känsla.

 

Jag har ärvt detta plus att jag ÄR hypokondiker. Till viss del åtminstone. Och jag ÄLSKAR att förklara för andra hur sjuk jag är.

Som jag tidigare nämnt blev jag förkyld strax efter att jag flyttade upp hit till Umeå, sen blev jag inte frisk. Jag försökte vila ut det, ta till alla huskurer som gått i arv och sådana jag hittat på nätet, träna bort det och gråta hejdlöst, utan reslutat. 

Det slutade till och med vara kul att gnälla om det. Och då är det illa.

Så jag gick till vårdcentralen för två veckor sedan. Halsprov och snabbsänka togs utan att påvisa någon sorts sjukdom. Jag kände hopplösheten inombords när distriktssköterskan såg på mig med medlidsamma ögon.

"Vad gör man då?" frågade jag.

Hon frågade hur jag mådde allmänt och jag förklarade att det gick upp och ner, att jag väldigt lätt blev trött och att det var frustrerande. Och så var det så klart främst halsontet som aldrig upphör som besvärade mig och jag hade en prick i halsen som aldrig försvann.

Hon började prata på om hur virus kan avlösa varandra men den där pricken lät inte bra och hon beslutade sig för att ta en titt ner i halsen på mig.

"Du är ju helt klart röd, svullen och irriterad, någonting är det ju!" WOOOHOOO, UPPRÄTTELSE!!!!

Hon beslutade sig för att ta en långtidsodling och skickade på nytt in mig till sköterskorna inne på labb.

Idag hade jag ett röstmeddelande från en läkare som förklarade att jag nu hade ett recept utskrivet för att ta död på halsinfektionen som bosatt sig i min stackars lilla hals.

Lyckan i det, mina vänner. LYCKAN I DET.

Om tio dagar är förhoppningsivs alla symptom bortblåsta och jag kan börja träna igen. Det är några kilon som ska bort, om vi säger så. Men först plockar vi bort bakterierna. Hurra hurra.