I natt jag drömde...

... något som jag ofta drömt förut. Andras drömmar är ju aldrig roligt att höra om, men jag måste ventilera detta, det tär på mig.
Jag drömmer lite nu och då om att vara gravid eller att ha fött barn. "Jaha, det är den biologiska klockan" tänker ni nu, men nej. Drömmarna är nämligen så fruktansvärt ångestladdade då jag alltid ångrar mig. Den här drömmen var inget undantag.
 
Det finns en bäbis, den är min. Jag tänker tillbaka på graviditeten och minns att det är min mor som övertalat mig att behålla bäbisen och föda den. Min mamma är där och jag skriker på henne i vrede för att hon fått mig till detta.
Hulkgråtande förklarar jag att jag måste adoptera bort den, jag vill verkligen inte ha den, och min mamma säger till på skarpen att jag inte kan göra det utan att jag måste behålla den.
Andreas är där, men det är inte hans barn. Drömmen var nämligen tidslogisk, så befruktningen skedde innan vi inledde vår relation. Han är dock helt okej med att ta ansvar för bäbisen och säger till mig "Vi kan ha den i en barnsäng bredvid soffan när vi spelar tv-spel" som han gör regelbundet med min gamla fotolärare Erik(?!).
Jag sjunker ihop på golvet i chock och känner hur ren panik och total uppgivenhet slåss i bröstet på mig. Då tittar jag åt sidan och ser att bäbisen är en katt. Jag ser in i ögonen på den och känner hur jag lättar upp något "Den har blivit lite större, det ser man på ögonen" säger jag och börjar sakta tänka att det kanske inte gör så mycket att ha den hos mig. Jag har ju alltid velat ha katt.
Det är många katter där, en hel kull, men det är ju bara en av dem som jag fött fram. Jag inser att min katt inte har någon svans och blir lite nedstämd över detta- de andra katterna har ju svans. Och jag hade nog helst velat ha ett katt med svans, men det känns omoraliskt att välja en annan katt än den jag fött bara för att den inte har svans.
 
Här vaknar jag fylld av en enorm olustkänsla och inser att klockan snart kommer att ringa. Väckarklockan alltså, verkligen inte den biologiska. Men vad har vi lärt oss av detta? Att min hjärna är uppfuckad då det bara är en vecka kvar till tenta och att jag nog vill helst ha en katt med svans om jag någonsin får skaffa en.
 
Min snart 12-åriga dotter jag som redan lämnat hos mamma fast hon hade svans. Förlåt Tyra.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0