Ska vi prata skam? Kroppsskam. 

Den fanns där för sisodär två år sedan varpå jag tog tag i saken och beslutade mig för att göra något åt det. Jaaa, mycket är psykist, och den regelbundna motionen jag då fick gjorde att kroppsskammen avtog snabbare än vad min kroppsform ändrades.

Jag tog hand om mig själv och det kändes i kropp och knopp. 

 

Sen kom sommaren. Den ljuvligaste sommaren. Fylld med roliga aktiviteter, god mat och rusiga drycker. Jag var kär och ville inget annat än att mysa och dela diverse njutningsämnen med honom som gjorde mig så pirrig. 

Så vi fikade. Åt romantiska middagar. Hade godiskvällar. Köpte plockmat. Och vi upptäckte att vi hade samma smak när det kom till just mat och dryck - nämligen allt. 

Vi gillade att träna båda två också, så vi tog oss till gymmet ibland. Men främst tyckte vi om att kramas och fnissa så ibland var det plötsligt för sent att ta sig an ett träningspass, och då var det lika bra att köpa godis och se på någon serie istället.

 

Sen blev allt med att jag skulle börja plugga, vi skulle flytta, höstens förkyldningar och annat allmänt trassel.

 

Jag. Har. Förfallit. 

 

 

Ja, jag har blivit lite mjukare, men det är ju inte bara det. Det är att man äter så mycket som kroppen inte behöver. Att man ständigt matar behovet av socker och salt. Mycket vill ha mer och så vidare. Och det är inte okej.

 

Det är alltså inte bara kroppsskam som infunnit sig, det är hälsoskam.

 

Träningen då? Jag yogar. Det är det jag gör. Typ två gånger i veckan. Mjukyoga och nybörjaryoga är passen jag hasar mig iväg till. Blir man skinny bitch av det? Not so much. Men det är fint. Och jag kanske blir en ormmänniska om en vecka till eller två.

Så nej, jag har inte gymmat sen jag flyttade upp. Och jag saknar det men jag kan ha glömt hur man gör... 

Det jag har gjort däremot är att köpa ett par vinterlöpartights! För jävlar vad jag ska springa. Ni vet väl att brosket i ryggen enbart kan få näring genom att belastas, och den belastas ju inte himlans mycket av att sitta och blogga, det kan vi ju enas om.

Därmot sitter den där första löpturen väldigt långt in den med. Jag är som sagt nere i en oerhört ohälsosam svacka.

 

Men nu har jag fått tala ut om det. Jag har erkänt mitt problem. Nästa steg blir att smörja in mig i brun utan sol och göra en ny träningsplaylist. Sen, kanske, om ett par veckor så kanske jag lyckas ta mig ut på den där första försiktiga joggen. Men fram tills dess skulle det sitta fint med en caramellatte och några rostmackor...