Jag har sett tillbaka på mina glansdagar här i bloggen. När inläggen glödde av frenesi och känslorna aldrig var avtrubbade. Från den tiden där jag läste in allt ur inget och aldrig stod likgiltig inför något.

Jag har kanske mognat. Nej. Mer tappat min ungdom. Blivit sval. 

Det är brist på versaler numera, brist på meningar framstötta mellan sammanbitna tänder. Brist på euforiska omskrivningar av mina starka känslomässiga band till dem i min omgivning.

Kan jag hitta min ungdom igen? Jag vet inte. Men jag kommer leta. Ikväll åker jag till Stockholm för att träffa en del av dem som var med mig under min sista period i naiviteten. Kanske kan vi hitta ett par delar och sammanfoga dem. Detta kan vara början.

Sommaren och ungdomen börjar här. KANSKE!