Jag tror att mina muskler är långsamma. Alltså, att de inte riktigt hänger med. Att de är blåsta, helt enkelt.

Jag har tränat regelbundet i, tja.... vad ska vi säga? En längre tid.

Jag får träningsvärk efter varje pass. V a r j e . P a s s .

När man tränar regelbundet så vänjer sig kroppen vid ansträngningen och anpassar sig efter utmaningen så att man lättare kan hantera den. Man blir starkare. 

Ja visst, jag kör tills jag blir trött. Ökar både vikter och set. Men ändå. 

Jag googlade åkomman. "Ständig träningsvärk". Tog mig in på diverse forum, letade en lösning. Höll tummarna för att det skulle finnas hjälp att få. Ett kosttillskott? Ett utarbetat stretch-program? Märkliga sprutor från thailands svarta marknad? 

Nej, tydligen så är det olika från "person till person" och något man förväntas "leva med". 

Är jag ensam om att tycka att man tränar för att kroppen ska må bra? Att vakna med känslan "Fan, vad stark jag är!" och "Mmm, mina leder är verkligen följsamma nu för tiden.", istället för lårmuskeln blivit två decimeter kortare och en önskan om att nån jävel ska ligga på det gamla Konsumtaket och snipra mig innan jag måste ta mig ner för trapporna och gå ut.

Något är fel, helt enkelt. Jag känner ju det.

Det är inte längre roligt att alltid komma sist ut ur kontorsbygnaden för att jag måste stötta upp mig med båda räckena i trappen och liksom avlasta så mycket tyngd jag kan från mina stackars ben. Det är inte heller så lattjo att jag måste ha hjälp med att lägga upp gratängformen på högsta hyllan efter diskning dagen efter att jag kört ett armpass. Sen är jag less på att se fullkomligt vanställd ut med ansiktet förvridet i en avskyvärd grimas varje gång jag ger mig på konststycket att försöka ta mig i och ur ett fordon.

 

Men jag måste fortsätta.

 

För tydligen blir det en beach även 2014. Och någon gång ska väl även en bild höna hitta ett frö. 

Jag menar, det måste ju ge nått? No pain no gain, va? Solsken i slutet av tunneln?

Sååå... Ses vi vid hantlarna eller?