Avocadosamhället.

Avocado, denna mirakulösa ... grönsak? (Snabb googling :"Tomater, gurka och avocado är egentligen frukter men benämns som grönsaker på grund av avsaknaden av sötma". DÄR SER MAN!)

Den är hyllad för sin smak och för sina välgörande egenskaper, men också hatad av många på grund av sin lömska mognadsprocess.

Jag var själv avocadoskeptiker förr. Fick alltid hem stenhårda, smaklösa exemplar som jag tvingade i mig och svor ohämmat över. Jag var nära att ge upp hela konceptet, faktiskt.

Men. Så hittade jag den fiffiga förpackningen märkt med "Avocado. Mogen.". Åh, nu förstod även jag det fina med ... frukten? Så jag köpte dessa, fick då och då en lite väl mogen avocado, men lät mig inte nedslås av detta. Jag ansåg mig vara en av dem som lurat så systemet och var nöjd över det. "Att de ens säljer 'vanliga' avocados" tänkte jag och fnyste. "Varför riskera ett misslyckande?"

Men så en dag sneglade jag på priset och gjorde en snabb jämföring. Insikten var världsomvälvande. Jag betalde mer än det dubbla priset. Det är straffet för okunnighet, tydligen. Här hade jag alltså kunnat trycka i mig dubbel mängd av mirakelfödan för samma kostnad. Jag hade blivit lurad.

Dock så hade alla dessa vansinnesdyra inköp gett mig ganska bra förståelse om hur en bra avocado skulle se ut och kännas. Jag hade ju hanterat dem och lärt känna dem. Nu kunde jag döma dess insida genom utsidan, en egenskap jag länge behärskat gällande människor.

Jag gick alltså upp ett snäpp i näringskedjan. Klättrade i Avocadosamhället. Stod över alla som köpte det patetiska fenomenet "Avocado. Mogen.". Vem köper ens sådana?! Nu kunde jag packa upp perfekta avocados ur min matkasse. Billiga, perfekta avocados. 

 

Igår var jag på ICA för att handla ingredienser till en laxrätt jag skulle tillaga. Till detta behövdes naturligtvis lax, men också andra varor som babyspenat, röd grape, valnötter OCH avocado.

Jag strosade vant fram till högen med det ljusgröna guldet och började varsamt låta mina händer leta sig fram efter avocadoidealet. Likt en blind slöt jag ögonen, tiltade huvudet svagt bakåt, andades fokuserat genom näsan och började sorteringen i mitt indre. "För mjuk. På tok för mjuk. För hård. Rutten. Stenhård."

En subtil orosrynka uppenbarande sig sakta mellan mina ögonbryn och blev allt mer framträdande i takt med att min andning och hjärtrytm blev oregelbunden. Jag började kallsvettas, få svårt att fokusera. Affären tycktes röra sig, rotera runt mig och jag strävade efter att bibehålla min balans. Ingen av avocadosarna gick att använda sig av. De var oätliga! Eller var det jag som inte kunde hantera dem längre?

Jag blev rädd att någon skulle observera min osäkerhet och förstå att jag tappat kontrollen. Min blick flackade vilt och försökte hitta en verklighet i mitt synfält. 

Då såg jag dem.

"Mogna avocados" väste jag lågt för mig själv och sträckte tvekande fram en hand halvvägs mot dem. Där låg förpackningen som en gång varit så bekant men som jag valt bort och ansåg mig ha växt ifrån. Nu log den mot mig som den alltid gjorde förr och jag tyckte mig höra den viska att allt var förlåtet. Den erbjöd mig en väg ut ur detta inferno, trots allt ont jag sagt om den.

Jag ryckte åt mig paketet och torkade snabbt bort tåren av tacksamhet som lämnat mitt högra öga och letat sig ned för kinden, innan jag gav mig på jakt efter resten av matvarorna.

 

Avocadosarna var perfekta, det var de verkligen. Jag kommer nog fortsätta att plocka mina egna framöver, men jag vet att skulle det krisa så finns tvåpacket där för mig.

Och jag tänker inte se det som att jag åter trillat till botten av Avocadosamhället, utan som att jag blurrat till gränserna lite. Det är okej att vara svag ibland.

 

 

 

såg väldigt nyttigt ut

Jag måste börja iaktta dig på ICA.....jag har aldrig upplevt ovan beskriven dramatik :) För övrigt är avocados det lömskaste som finns.....sååååå många jag har kastat i soporna för de varit bruna inuti trots att de varit perfekta på utsidan....ungefär som en del människor, perfekta på utsidan men ett ruttet inre ;)