Det här med att det är torsdag och snart slut på julledigheten pekar försiktigt på Den Lilla Ångesten som ligger ihopringlad och slumrar i botten av bröstkorgen. Det är dags att vakna snart.

Här händer det annars inte mycket. Nyåret har passerat i form av en fasligt lång långpromenad, hemmagjord pizza och oändligt antal avsnitt The Walking Dead. Och så lite fyrverkeri-span, så klart. 

Inte många löften har uttalats mer än att skaka av sig det där bistra 2013 och tassa kisande in det nya 2014. Och kanske vara lite snällare i allmänhet, både mot sig själv och andra. Det känns lagom. 

 

Friskis och Svettis besöktes igår i sällskap av halva regionen. Där bjöds det på både träningspass och tårta, dock var tårtan snudd på orörd. En lite felberäkning av Friskis och Svettis, kanske. Är det någon gång nyårslöftena hålls så är det ju första januari.

Jag gav mig som vanligt besinningslöst på mig alla maskiner som kunde erbjuda ansträning för överkroppen då den fått vila lite väl mycket den sista tiden och benen med det sargade knäet fått lida. Så idag så får jag vara glad om jag får upp dörren tll gymmet för att köra benpasset. Att ställa in vikterna kommer sannerligen bli en utmaning, då de svider att bara sitta här och knappa.

Nu ska jag ge mig på den vidriga uppgiften att dra en tröja över huvudet. 

Och hör ni, 2014 blir nog okej tror jag. Som Zlatan skulle ha sagt "Det löser sig".