Jag har tänkt att skriva högskoleprovet. Detta har varit oerhört avlägset för mig tidigare, men nu känner jag att det kan vara lite spännande att utmana hjärnan lite. Se hur pass mycket av den som valt att ge upp helt och kanske peta lite på de celler som bara slumrar lite. 

Med detta i åtanke letade jag upp några gamla prov för att se hur mina chanser såg ut. Min mor satt bredvid och vi började med att ta oss an  ord- och läsförståelse. På det mesta var vi rörande överens men ibland fick facit helt enkelt avgöra vem av oss som segrade. Det hela flöt på bra och jag började känna mig hoppfull. 

Tills mattedelen kom.

Min mamma släppte fokus helt och jag slet mitt hår och brölande lidande och ohämmat i frustration. 

 

 

Den reaktionen har varit återkommande för varje lite tal jag någonsin tagit mig an under mina stuideår. Matematik är helt enkelt inte min starka sida. 

Jag har skrivit ut ett flertal tal som jag någon kväll ska slå mig ned med för att bearbeta. Risken för att mitt psyke skär ihop och ger upp helt är ruskigt hög.

Men vad gör man inte för att kunna verka intellektuell (googlade stavningen för att vara på den säkra sidan, så ja, vad ska man säga...) och slänga sig med frasen "men när jag gjorde högskoleprovet så...".

Önska mig lycka till.