Jaha, se där ja. Det bokades visst en resa ändå. 

"Bara gör det nu" sa resesällskapet som tröttnat på mitt tjat.

Och så var det gjort.

 

Självklart krävs det att ledighetsansökan går igenom, så ännu kan det blir så illa att avbokning krävs. Men ändock, ett steg i riktningen. I skiftet april/maj blir det i så fall.

 

Så hur reagerar en oroare/drömmare/grubblare på detta? Jodå, vi befinner oss i en centrifug bland eufori och terror, jag och mina andra jag. 

Jag går igenom vad jag istället kan köpa för respengarna, vilka sommarkläder jag ska bära upp från förrådet, vad som kan gå fel med resesällskapet innan avresa, vilka aktiviteter vi ska njuta av, tänker att det kanske regnar, visualiserar övningarna i hotellgymmet som såg roligt ut, ger mig fan på att de på nytt kommer stoppa resor till Egypten igen. Och så snurrar det; runt, runt och upp och ner.

 

Men det blir ljuvligt detta. Så. Fantastiskt. Ljuvligt. 

Om vi får ledigt och inresorna inte stoppas, det vill säga.