Jag fick ju en klocka i julklapp. Eller pengar till en klocka. Så jag kunde välja själv.

Jag. Välja själv.

När jag växte upp i min indianby kallades jag nämnligen Hon-som-inte-kan-ta-beslut. Det är ju snart mars, liksom.

Jag vill ha en liten maffigare sak. Som ändå ska vara enkel. I silver.

Så långt vet jag. Men tydligen så finns det några sådana. Och beslutsångesten vet inga gränser.