Igår åkte jag till Hudik igen. Det är en resa som jag ser mest som en teleport, den sorten vår biologilärare Folke Hansson berättade om. Att man kan bli tvungen att spendera några år i rymden upplöst i sina beståndsdelar, som materia. På bussen blir jag till till just det, stänger av allt och det enda som är kvar är materian. 

Till det att jag passerar Forsa. Där vaknar jag till, får tillbaka olika små minnesbilder, olika känslor.

Igår hoppade det på en pojke och en flicka vid Forsas busshållsplats. Han hade sitt långa blonda uppsatt i hästsvans och skägg. Håret var just av den kvalité så att det passade i hästsvans och han klädde i det men man kände ändå att han om några år kommer klippa det, raka sig och kanske ångra den där töjningen i örat något. 

Tjejen hade några piercingar i ansiktet (kanske på andra ställen med, men det är upp till er att spekulera i) och var helt klädd i svart, med skinnjacka och converse, samt en svart ryggsäck. 

De var glada, satte sig bredvid varandra och tjejen slog sig lite när hon satte sig men detta lämnade ingen längre dysterhet i de annars så sinneslätta ungdomarna. För det var just det de såg ut att vara. Så där härligt avslappnade och trygga. Som man blir av ett år på Forsa. 

De pratade om diverse, skrattade och kändes bekväma med varandra och i sig själva. Tjejen hoppade av ett par stationer innan killen. De sa hejdå och önskade varandra en trevlig ledighet. Killen blev kvar själv, tog på sig sina hörlurar och började försöka rätta till de små hårstråna som inte är tillräckligt långa ännu för att fångas upp i hästsvansens. 

Jag vill ta tag i hans hand, säga "Nej, låt dem vara, det gör inget. Njut bara av de här sista dagarna i gemenskapen nu. Frisset kan vänta, i nuläget klär det dig. Schhhh.".

Det är här jag inser att jag suttit och stirrat på två okända människor i cirka 15 minuter. Det är är ju inte riktig vad man kan klassa som acceptabelt rent socialt. I fortsättningen kanske jag gör bäst i att hålla mig till mina minnen och inte fantisera om andras. 

 

En morgon i väntan på bussen från Hudik.