Att vara mobil.

Alltså. Det här med att ta med datorn till Hudik. Loving it!
Jag sitter i sängen nu. Surfar lite. Läser bloggar. Ger pojkvännen SPACE. Tydligen ska man göra det, det har jag läst både i tidningar och sett på TV.
Tvingade just till mig lite bilder på honom när vi satt i soffan. Herregud, det är inget litet projekt ska jag säga er. Jag har lovat ut både det ena och det andra för att få fylla ut minneskortet lite. Men att ha värdighet och en själ är ändå överskattat, visst?
 
Mattias läser inte min blogg säger han. "Du berättar ju ändå allt du gör". Jaha. Så jag tror jag måste börja läsa upp inläggen för honom och visa bilderna. Ta honom i knät och viska "nu ska du få höra". Nä just det, space var det ja.
 
Han har förresten en märklig spikmatta. Ja, han har en spikmatta, sicket kap va? Men den är inte alls lika vass som den jag har hemma. Dock slocknade jag på den igår och kom fram till att det gör precis lika ont som på min. När jag vaknade och drog ut den blev jag sjukligt illamående och vred mig i smärtor i ungefär två minuter innan jag somnade om. Tror lite att det kan vara en kombo med allt godis jag tryckt i mig de senaste dagarna. 
AH MEN DÄ RÅ! Vi var till svärisarna igår och käkade lasange, lämnade över bilderna jag tagit på dem och fick ett varsitt ljuvigt påskägg- nämligen två sjukt stora muggar fyllda med godis! Och sånt här roligt godis, som man liksom inte behöver sluta tycka om för att man blir vuxen. Spot on, måste jag säga. Att jag dessutom till och från tyngts med en sorts svärta över att Mattias muggar engentligen är för småa att dricka te ur och nu får detta i gåva gör ju en speechless. Kolla ba:
 
 
Man ba: Tea-time, motherfuckers!
Jorå, såatteh. 
Egentligen har jag inte så mycket att säga, det bara blir så här när jag sitter på ett nytt ställe jag inte bloggat från förut. Och så äter jag jordgubbar.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0