Jag kan inte släppa Karinhelgen riktigt. Det var fan helt otroligt vad trevligt det var, liksom på en konstant på en jävligt bra nivå. Jag vill göra ett till inlägg om det som jag kan titta tillbaka på.

Bilderna lyckas ju inte riktigt förmedla det hela men de två första är roande i och med att de har en lite story bakom sig. På den första bilen är vi båda fullt med på vad som händer, vi tar kort i solskenet och allt är fint. På bild nummer två kommer en kille som tokvurpar. Karins leende upphör naturligtvis och ett stirrigt öga syns genom glasögonen men jag sneglar bara och behåller samma vansinniga leende. Detta skrämmer mig något. 

Annars var det som jag nämnt tidigare pinsamt god tacopaj, kakbubbel och allmänt mys så som t.ex. ätandet av nötter i sängen spelandes Hay Day och vilt vinkastande över hela lägenheten. 

Livet, mina vänner. Livet.